LUGNET OMFAMNADE MIN OROLIGA SJÄL

Ensam på stranden
Förtvivlad av sorg
Tyckte livet var slut


Grät
Sparkade i sanden
Skrek


Satte mig ner
Vaggade kroppen från sida till sida
Följde vågornas rytmiska rörelser


Lugnet omfamnade min oroliga själ


Torkade tårarna
Tömde skorna
Körde hem

Fri vers (Fri form) av Marita Ohlquist
Läst 282 gånger och applåderad av 26 personer
Publicerad 2014-11-22 09:24

Skriv ut
Spara som PDF

Marianne Räf Gott å se att det finns andra oroliga själar. Än en själv. Å att få vissa tips i hur att hantera sådan ängslan. Bra! 2014-11-26

Dan Myrbeck Bra om människans förmåga att orka vidare. 2014-11-25

ej medlem längre Så bra, att kunna känna lugnet i det svåra, det är starkt, helande på något vis. 2014-11-24

walborg Otroligt stark dikt med det vaggande havet som med sin rytm lugnar själen 2014-11-23

Lars Hedlin Fint i styrka och djup 2014-11-23

Respons Stora omvälvande insikter och erfarenheter i det nära och vardagliga. Kroppens sanning i harmoni med naturen. 2014-11-23

ULJO Att hitta lugnet på en öde strand är som att sitta ensam i en kyrka, lugnt, fridfullt och behagligt 2014-11-22

ResenärGenomLivet Naturens helande...så fint skrivet... 2014-11-22

ej medlem längre Du skriver inte ord...du skriver känslor....och jag känner med dig, sorgen, maktlösheten och förtvivlan. 2014-11-22

Elisabeth Nilsson Stark och berörande text om det att bära det svåra. 2014-11-22

Anya Fint gestaltat hur vi alla kan må. Starkt framfört! Tycker om hur diktarjaget vaggar med vågorna. 2014-11-22

louisegirl Naturen ger en styrka..<3 Starkt berörande och fint förmedlat 2014-11-22

ej medlem längre Skönt för dig att du har så fin kontakt med Naturen som läkekraft. 2014-11-22

Veven Vilken urladdning! Starkt. 2014-11-22

ej medlem längre Vattnet och ljudet av vågorna har en förmåga att vara lugnande och rogivande. Fint beskrivet av svår sorg... 2014-11-22

stig wikman Hm , ja , så skönt att du fick frid i din själ , Marita . Och torra kinder . KRAM FRÅN STIG. 2014-11-22

Stefan Albrektsson Starkt. Och jag gillar hur varje rad börjar med ett verb - oftast det enda man har när sorgen förlamar, och också det som bär en igenom. Fint! 2014-11-22