Du var feber som vakade
i den sjukes kropp
Du var hägringen
som öppnade sin hemliga källa.
Du var den drömlösa sömnen
som väckte de döda.
Du var den oändliga dagen
som släckte alla lampor.
Du höll fast träden i marken;
jag kände ett av dina namn;
sänder ut det här: natten är som ett kolbrott
där du håller dig, klar
och gnistrande, som en diamant.