Ligger i sängen och tränar på att andas
Minns ovilligt sist jag kände såhär

Det var en kväll hemma hos min bror
"Lyssna på min röst", sade han
"Andas in, 1, 2, 3. Andas ut.
Du kommer inte att kvävas"

Jag gråter varje dag med torra ögon
Själen brister som ispölarna jag trampar på om hösten
Din röst färdas allt längre bort
och varje dag är en dag att berusas
Du tröttnade och gav dig av
Andas in, 1, 2, 3. Andas ut

Jag är inte stark nog att öppna dörrar
Jag ser hur du färdas i motsatt riktigt
Tittar ner och inser att det är jag som står stilla
Ser upp för att se dig försvinna
Du skriver nya kapitel medans jag inte har några pennor kvar
Tankar flyter omkring i mitt bakhuvud
Ilskna ord kastas över mig
och jag drunknar i ensamhet

Vad ska jag ta mig till utan dig?
Andas in, 1, 2, 3. Andas ut

Du grät för mig och sa att kärlek inte läker
alla sår
Våra tårar möttes och du sa;
"Se på mig"
Men jag kunde inte se in i dig
Du skulle ge dig av
Men jag står kvar, vart ska jag gå?
Andas in, 1, 2, 3. Andas ut

Sen en dag när jag satt på min säng
med händerna i knät och tränade på att andas
Ringde du mig
Du klev fram ifrån ingenstans
men för första gången klev du in i mig
Vi älskade med varandra
Jag tog mig in till dig och du grät för mig
Andas in, 1, 2, 3. Andas ut

Jag har blivit din hemlighet