Varje kväll finner jag mig själv sittandes vid fönstret
grubblandes med ett hjärta som slår i 110
och sedan hoppar det över ett slag
stannar till

Sen sätter det igång igen.

Vad som skrämmer mig mest
är ovissheten att inte veta vad mitt hjärta vill
hur det stannar och startar
slår i galopp på en hästkapplöpningsbana i mitt inre
för att sedan tvärt bromsa inför en trasig bro.

Det är fantastiskt hur du kan tala med det
utan att säga ett ord räcker det med en blick och mitt hjärta är ditt

Ta det! Skada det bara inte.
Inte mer. Inte en gång till.

Jag är en obotlig romantiker
varenda person som går förbi mig kan vara "den rätta"
så jag chansar
satsar allt mot förnuftets bestämda ton

Och ofta finner jag mig själv mer ensam i ett sällskap än faktiskt ensam.

Och varje kväll hamnar jag här
ser ut genom fönstret och lyssnar på kärlekslåtar

Och alla, verkligen alla handlar om dig.

Herregud
vad jag vill höra att du älskar mig
behöver mig
vill ha mig livet ut

Men du är rädd,
nästan lika rädd som jag.

Och du har sagt
att du vill säga -det-
men att det är så stort.

Och jag, jag vill skrika det
men jag vill inte hamna i underläge
vill inte visa mig sårbar
inte inför någon, men allra minst inför dig.

För du är du
och det som är vårt
Herregud, det är så svårt.

Jag har kysst många i mitt liv
Lögnaren, bedragaren, den första kärleken, den som slår, den som älskar för djupt, den som är svartsjuk och den som är osäker.

Men aldrig har jag kysst någon som dig
du kysser som om du drunknar och mina läppar är luft

Vid varje kyss undrar jag om det blir vår sista
om du är stormen är jag havet, en typisk kliché för att beskriva
två helt olika människor
som ändå är så lika

Allt jag vet är, att det värker i mig utan dig
men att det även värker när jag är med dig.

Konung av September
man av mystik

Jag vill drunkna i dina ögon
samtidigt som jag vill springa ifrån dig

Jag vill ligga i din famn med din långa man till hår omkring mig
Jag vill ha dina muskulösa armar om min midja när jag grubblar vid fönstret

Jag vill aldrig sluta med våra nattliga promenader och timlånga samtal
Jag vill alltid hålla din hand när vi går förbi "skumma typer" och du säger åt mig
att med dig behöver jag aldrig vara rädd igen

Jag vill höra din lugnande röst och härliga dialekt när du säger
att ingen någonsin ska få skada mig igen.

Du är den hala stenen mitt ute i havet
jag klamrar mig fast, rädd för att falla i havet och simma till land

Men nu tickar klockan och allting har fått en deadline
Ska jag fortsätta hålla mig kvar på den hala stenen,
eller kasta mig ut i vattnet och simma till land?

Om mindre än en månad måste jag ta
Beslutet

Det med stort B
Det som får mig att ligga sömnlös med värk i hjärtat
och tårar som bränner i ögonen

Konung av September
man av mörka ögon och trassligt förflutet

Säg att du älskar mig
låt mig få veta

Att stanna hos dig
är rätt för mig.