Bär vi våra barndomssår fortfarande
i våra händer?
Låter vi dem vagga oss till sömns?
Låter vi dem viska löften i våra öron
vid hennes hals?

Jag ger dig mina barndomssår, inramade
på en liten sammetskudde
och du ger dem tillbaka

Du ger dem tillbaka och säger:
”Vi blir aldrig rosenlarver eller sköna jungfrur”