den motgångsrika människan
gläds åt sitt skavsår
i brist på annat
stämmer sitt blod
med ett brandtal

om hon bara finge
leva lite längre än andra
så vore ingenting förgäves
alla de många mil
hon lagt under sina fötter

och på själens resa
hon nästan inget bagage har
bara tårar i gasform
och bortglömda minnen
av en frånvarande smärta

om det bär dit hän
det får vi allt se
på den mörkaste dagen
samlas energi till en brännpunkt
kanske är där evighetens ljus