Tre röster har gått
ur tiden dova toner
från brustna strängar
brister ut i gråt sången
skorrar falskt minnen i moll

rötter förenar
spretiga grenar pekar
finger mot himlen
idag solsken igår moln
en och annan röst ger tröst

hela sanningen
har gått förlorad i sorg
drunknar de tysta
i hav av brinnande ljus
blomsterkransar och lovord

nötta bänkrader
sänkta huvuden mummel
tystande blickar
av hänsyn till de döda
tiger hjärtan som skriker

minnena ekar
kastas mellan tid och rum
korta stunder av
lycka förträngs av smärta
först som sist i allvarsstund