Man föds som ofullständig
Ska formas om, göras bra
Bli tillräcklig
Man ska veta gränser,
Att alla barn är halvmänniskor
Som har sitt värde endast i kampen
Mot vuxenheten
Den sanna fullkomligheten

Men så förlorar jag min lekfullhet
Och barnsliga längtan
Magin i alla ting försvinner
Fantasin inte längre en förlängning av mina drömmar, och allt som kan hända
Utan något ofullständigt, otillräckligt, ofullkomligt
Som är förgängligt, orealistiskt, oönskat
Jag ägnar mig åt gränserna
Bygga upp, trycka in, acceptera
Annars är jag ofullständig
En halvmänniska som blev fel
I kampen mot fullkomligheten
I vuxenheten,

Där inga barn hörs skratta
Där besvikelsen över livet är ett motto
Att vara naiv är ett skällsord,
Det värsta jag kan höra
Jag ska slåss för att få tillhöra
De som har glömt vilka de var
Och en gång kunde bli