Att inlåta intellektuella vars IQ ligger långt under
en författares text, till läsning av densamma kan
endast utmynna i ett missförstånd eller en ignorer-
ing och i värsta fall med en förvanskning av den-
samma i en sk : " pragmatisk eufemism" och då det
kan anses stå under en texts värdighet underkastas
undermålig, oseriös kritik av icke representativt ini-
tierade utan vare sig adekvat logik eller verifiering
av sin kritik,kan bedömas som desinformativt förtal
av en text.

En kritisk granskning ska om den är värd namnet
kritiseras utifrån sin egna kritiks kritiska kritik
av kritiken.När en text med verklighetsanknytning
får dåliga och orättvisa reccensioner ska man vara
på det klara med att det aldrig är författaren och
texten som är dåliga,utan snarare den verklighet som
ligger till förlaga till texten, samt att reccensent
vilken inte äger den sortens kvalitativa erfarenhet av
verklighetsuppfattning som texten beskriver, kan för-
väntas skriva en usel och oengagerad reccension,som
man bara kan beklaga att världen inte är så vacker
som sagornas världar berättar,varvid vissa reccensent-
er bör hålla sig till det han är kunnig om och vill se
dvs : illusioner,drömmar och fantasier.

Vad någon skriver och påstår i sina teoretiska spasm-
ers cerebrationsryckningars ordalag saknar allt som
oftast substans av praktiskt utövande, vars strategi av
osäkerhet är riggad åt andra att praktisera, för går det
åt helvete så inte är det teoretikerns fel utan praktik-
erns,däremot kan man anklaga teoretikerna för anstift-
an och uppvigling eller hets mot enskild författning,
men den teori vilken inte har substantiell potential av
logiskt tänkande till att förverkligas praktiskt kan be-
traktas som illusorisk utopi, vars orealistiska tankesats
inte kan verifieras konkret, och vad för nationalitet du
har har ingen betydelse, vilket yrke du har är inte avgör-
ande,hur du ser ut betyder intet och det du säger är inte
avgörande,utan det enda som räknas in är dina prakt-
iska handlingars erfarenheter, allt annat är substanslös
soppa som endast kan mätta lata ohederliga intellekt,
vars teoretiska fantasier aldrig går hand i hand med en
realistiskt logisk praktik, där världen får de monster den
förtjänar ur sin teoretiska inkompitens ohederliga och
fega intelligens.

Att scematiskt målinrikta sitt skrivande med en ambitiöst
menad avsikt, och i vars intellektuella energi förmedla
vad som avses i dess avsikt istället för att i spretande orda-
lag utan mål och mening pränta vad som faller in, är regel
för en texts chanser nå sitt mål, och om man föreställer
sig att en spindels olika ben vill åt skilda håll,kommer den
aldrig någonstans,viljan måste vara enhällig.

Skriv det oskrivna, ställ orden på sin spets, skriv för att
väcka de döda levande,skriv för brinnande livet,ge dom nåt
gränslöst att betänka,skriv i tuktan och anfäktelse,skriv av
hat och kärlek, skoningslöst utan hämningar, skriv dig in i
deras hjärnor, skriv dig fri och så dina tankefrön, låt dem
slå rot och blomma ut i läsaren.
*