Vi sitter i den lilla stugan, katten och jag.
Tankarna virvlar likt cyklonen i Kansas.
Jag ställer mig bestämt upp och börjar gå. Min följeslagare följer snällt efter.
En glimt av vatten visar sig genom virvelns väggar och med ens visste vart jag skulle.
Jag går raka vägen till havet, och Morran trippar bakom mig.

Vid stranden hittar jag en båt med åror. Morran stannar kvar vid strandkanten och tittar sorgset efter båten.
Friheten är min ledstjärna.
Båten kränger kraftigt, men jag litar på min vän.
Den är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Och det är under dennes fana som jag sjunker ner i djupet.
Ifrån det sällsamma livet.