Så många känslor som virvlar omkring
till sist går det för fort och allt flyter samman

Kärlek blir likgiltighet
hat förbyts till uppgivenhet
glädjen förvandlas till håglöshet
och apatin när sig som en parasit

Livet skaver smärtsamt trots att man vet bättre
"- Du har ju allt" ekar i huvudet samtidigt som hjärtat gråter

En yttre fasad döljer den inre
en osynlig mur separerar två vitt skilda världar

Jag letar efter en bro som förenar de båda
men går alltid åt fel håll och frågorna ekar

Vill jag behålla paradoxerna?
Vill jag ha två liv?
Hur ska jag tolka min omedvetna stig?
Vill jag se konsekvenserna när bron är funnen?