valen flyter iväg
kvar finns olycka
som blev
vägar att gå
utan blicka
bakåt

när
ordet var sagt
skar det kallt
genom osynlig
hud
hämningar försvann
valet stannar
där ändå

ordets spets
skrapade sår
sved av tusen
plågor
slutna rum
raserades
en jordbävning
utan slut

trädens röster
skrek ut
förtvivlan
när rötter
bröts

trohet till jord
försvann

kvar finns
tomhet
hål
som inte
kan fyllas
åter igen

minnen
av känslor
sanna såsom
slutits krossas
i sekund

sveket kan inte nås
kommer istället
igen

vrider om

kroppens lås
vittrar sönder
gränslös smärta som
inte finns
är nu

vill glömma
försvinna
stulen kropp
jag är inte mig

flyktens vilja
i mörker
stegen tyngdlös
springer

vilsen i svart
dimma
utan hitta
ut

dagen kom
med samvete

min skugga
hann ifatt
tog tag
i mig

slängde ner
brottade

kampen

tills vi var
ett igen