Skåda, förräderi, ilska och ondska
Överallt
Se, skuggor lägger sig över lyckans tid
Öppna ögonen, därborta gråter ett litet barn

Moln kommer i sakta takt med mörka toner
De skymmer solen, lyckan
Överljudar de ljusa toner som tidigare klingat

Trots ondska är mitt inre tacksamt för mörker
Vad vore solen utan moln ibland
Inte det minsta speciell eller uppskattad?
Och trots att skuggor lägger sig, är det lyckan själv som skapar dem

Med ondska kommer godhet
Utan det dåliga, hur skall vi då se de goda?
Säg mig,
Hur skall man se stjärnor utan den kalla nord-natten?

Därför uppskattar jag ondska
Jag kan skratta åt tårarna
Le åt förlusten
Dansa i sommarens bitterljuva skuggor med lyckans strålar på min kind