Grönmögel
på fickan,

grönmögel
i din blick;

ruttnande mögel –
det sprida sig,
på alla plan,
över allt,

i träden,
via luften,
på tallriken –
från den vi äter.

Grönmögel, det
förstör motiv, och fängslar
dem oskyldiga,
ofödda,

startar upplopp
längs våra gator,
sprider skräck
i våra livliga drömmar,

skapar förtvivlan
och olycksbarn,
och där —
ohälsan frodas.

Vi vill ha vår realism
tillbaka,

ack våra drömmar
åter.

Samhällskroppen,
förlorad,
i grön cementdjungel,
och utan levnadstecken;

samhällskroppen,
liggandes,
tvärs över öde gator och trottoarer,
illa slagen och svårt sjuk.

Gräv ner alla banker,
som en bunker,
och handla intet mer
om våra öden:

Frigör oss
ifrån ändamålet,
medlen,
priset.




http://midnattsvidundren.tumblr.com/post/109102774672/gronmogel-gronmogel-pa-fickan-gronmogel-i