Hon är osynlig, hon finns inte
Ingen ser henne, för hon visar sig inte
Masken sitter fastjuten på hennes själ
Inte ens hon har tillgång till sig själv

Skyddad från den hemska verkligheten
Där att bli sårad är det eviga hotet
Programmerad till att känna rädsla
Att inte lita på människor, att gömma sig

Ensamheten kväver henne, tystar henne
I sitt fängelse sitter hon och väntar
Hoppas på befrielse från fruktan
Hoppas att någon ska se henne som hon är
Bakom masken, bortom rädslor och tvivel