En kråka kraxar från ovan
vindlande far ljudet fram
öppningen vid skogens kant vill inte bjuda in
där släkter från tider samlats
kanske har de bråkat med höjda röster
och älskat bortom tid
kråkan kraxar vidare
vänder i farten med vingar som
tar med sig luft från vindens tjut
andrum
höjer ögon som låg slutna över fyllda snövidder
nu hörs de höga släktrösterna
kråkan kraxar vidare
öppningen vill stå tom inför nya äventyr
finns det någonting bortom de hårda vingslagen
kanske tänker du
tänder en cigarette
såsom släkterna gjorde förr
fast visst kan det gräma en gammal kråka
där den sitter och blickar ut från ovan