Du ger mig alltid ett skäl, syster
att inte blekna
Och aldrig har jag förstått
hur du orkar, med både dina och mina fötter
stå så stadigt
när mina tankar alltid vandrar i oförstånd bland moln

Jag kan nu se varför den svarta pennan
platsar så bra i din hand och vad den används till
Jag kan se varför den alltid glöder
och jag vill tacka dig, syster
för dina ifyllda kanter runt mig när jag blir svår att tyda

Det har inte alltid varit svårt
Men någonstans på vägen snubblade jag
och fick en kallsup av ovilja
Jag tror att vattnet är kvar än
för det är så tungt att andas ibland
Men du får mig att vilja igen, syster
när du lånar mig andetag

Så jag vill tacka dig, syster
för ditt förstånd och kärlek
som du alltid lånar mig när jag
känner att jag förtjänar den som minst