Jag vet inte längre om jag kan skriva poesi
orden snubblar ut över pappret,
allt är för ärligt på det här språket
samtidigt för oåtkomligt.

Om jag kunde skriva min famn i ord
så skulle jag hålla om dig
om jag fick

ett tag vid fingertopparna
en plats i lungorna
bakom de vassa revbenen

----

Jag har levt ett halvt liv sedan sist
men tiden står fortfarande stilla
och vi sitter fortfarande på hammarbybacken.

Jag hoppas att du inte är ensam.
Jag önskar att någon håller om dig
när du skakar om nätterna.
Jag hoppas att du inte skakar om nätterna



Jag skakar om nätterna.