Jag skrev många dikter om dig
Hyllning till våran (jag trodde) unika kärlek
Fastnade i ruset
Jag kan inte minnas
Den människan jag älskade

Du var han jag alltid hade väntat på (trodde jag)
När dina ögon förändrades höll jag fast
Vid den du var då

Jag visste i trettio dagar att något var förändrat
Kanske längre bakåt än så
Jag var inte en del av ditt liv
Även om vi delade samma säng
Och det enda jag gjorde var att vänta

Jag var älskarinnan som väntade tålmodigt
Och intalade mig själv att allt var bra
För vem vill bli tagen av mörkret igen?

Jag kan inte minnas vem jag var då
Kan inte känna igen den jag är nu
Men jag krigar slaviskt fram ändå