Att det ska vara så knepigt med IKEA. Tre muttrar blir över och bebisen är hela tiden på väg att äta upp dem. Jag önskar att jag istället hade köpt en kudde, så jag bara kunde lägga mig ner och sova. Den är ju enkel att montera.

I alla fall, gjort är gjort. Jag skruvar till slut ihop den blåa soffan och känner mig som en pascha när jag sitter i den. Det är skönt att ligga i den också och fantisera att man lever i ett slott ur tusen och en natts saga.

Soffan är bekväm och fungerar tydligen också som bäddsoffa. Jag tittar på den ljusblåa himmels-färgen och ser träet lysa igenom. Tyget är inget tyg, det är galon, en sorts plast som tål att slita på.

Och jag tänker slita på den rejält nu när den är färdigmonterad. Jag tänker bli som Kronblom och bara dra mig hela dagen. Bebisen må krypa iväg till Farsta, men jag ska ligga kvar här och drömma. Min make får väl ta hand om disk, matlagning och blöjbyte. Här är det jag som är drottning.

Jag måste ha tid för mig själv och slappna av från barnets skrik och därför sätter jag på en skiva i bandspelaren. Och vad är mer lämpligt än att drömma sig bort än till ”Blå Hawai” och medan man lyssnar tänka sig att man är i stranden och dricker en cocktail med ananasfrukt i ett kokosskal och sedan doppa sig i havet.

Ack, äntligen kom jag fram till lugn och ro. Kronblom snarkar. Han har arbetat 10 timmar sex dagar i veckan med trädgården och vårsådden och trivs i stillheten här, hör palmernas rassel i vinden och skålar med sin bästa vän.

Fridens grymma värld! Nu är det bara härligt. Åtminstone till maken kommer hem. Suck!