Människor säger att jag är stark,
men jag vet inte vad fan jag håller på med

Jag är livrädd, stressad, arg och nervös
en tidsinställd bomb
av kaos och snart smäller det -
snart går jag lös!

Det är så logiskt
alla förstår utom jag

Hur man kan vakna varje morgon,
och önska att det inte var en ny dag

Jag är ibland på topp,
mäktig, stark och självsäker
fylld av själva fan och stark som hulken

Men i mörkret inser jag,
hör jag
ser jag
känner jag

Allt det där
som klibbar fast mot min själ
kväver den, dränker den, sargar den
sliter, biter, skaver och river

Det är mörkt.
Och det gör ont.

Hur minnen kan brinna i mitt inre,
sätta mitt jag i brand

och lämna mig där döende
ensam på en öde ö,
min själs egen, smutsiga strand.

Ibland vill jag inte vara stark,
men det finns inga alternativ
om en skall konfrontera detta bittra,
torra, trötta slöseri med liv.