Skrovet säger stanna;
vågorna säger framåt.

Fartyget säger vila;
havet säger fortsätt.


Seglen säger vänta;
vinden säger vin på.

Ankare säger kasta;
åror säger inga mer tunga tag.


Dagen var halvt borta;
dagen var halvt kvar.

En suddig ö säger överge;
synen säger återgå.


Norr säger titta;
nålen säger vart?


- Vakna! Hör upp! – kapten!!
- Vafalls! Vad försiggår? Vad händer på min båt?
- Skeppsbrott!
- Man överbord!
- Hur sa?
- Man överbord!!
- Hur så?
- Skeppsbrott!!
- Vad då?
- Ett berg kom för tätt inpå!!
- Hur då?
- Vi låg!
- Vi sov!!


Och besättningen gråter,
gråter för den yttersta da'n –

för världens ände
skall dom falla ner för snart –


allt
snart
snopet

slutat
slukat


inuti
helvetets gap.





http://midnattsvidundren.tumblr.com/post/115975506897/manniskan