Vårfåglarnas flockande, flängande lek
och öronbedövande samspråklighet
gör mig feberaktigt rusig
och helt slut

Solens skarpa strålkastarljus bländar
och tvingar mig mot min vilja
att blottlägga alla gömslen och vrår
i mitt hus

Ingen kommer undan vårens explosion,
men jag värjer mig med kisande ögon
och slöjbehängda dörrar
mot tillvarons exponerande
ramp ljus

Känner mig i bak takt med tiden när jag ensam grottar
in mig i mitt tysta, mörka rum och undrar;

Om det är allt det vackra och det sköna i tillvaron
som gör mättnaden så
total