Din röst skär igenom mig som sågspån
din blick lyfter sig från mitt bröst och slår sönder mitt hjärta
din hand sänker sig mot mitt ben och jag känner smärta

de var en augusti morgon
de var denna morgon jag kände allt
jag kände allt men ändå ingenting

blåmärket på benet gick aldrig bort
sågspånen på huden trängde sig djupare in
hjärtat slogs sönder en gång till