Små blommor lila simmar i liven.
Som flöten på grönsträckt lina
små grässtrån tillrundade om huvud'-'en jag förundrade.
Växts från grund den stund jag tänka, och dofta, samt undra.

Inga glädjetjut. Inget "Det var allt. Slut!".
Inga visslingar jag kan höra.
Ingen vind som för mitt öra lyssnande till vad du blomma kan förföra höra till harmoni och koncert du högljudit förstöra.
Du tystnadens skrik mig föra.

Växt, bara väx! Inget jag sägër komplext för duiei - Växt växt att växa!
Den honungssipprande doft jag känner dig, och förundrad jag över dig doftar gas'bortglömmande för mig tankar försummade med doft du doftligt doftar, ditt ändliga söt!

Jag är tacksam för din doft. När jag kan så doftar jag din lunga. Så väx, växt växt att växa!