Jag lyfte försiktigt upp din sargade själ från betongen
Med yttersta vördnad bar jag den in i min boning
Bäddade ner den i mjukaste bomull
Viskade värme till balsam för det söndertrasade
Vaggade dig stilla till sömns
Ditt livs första verkliga vila

Inte för att jag var tvungen
Men för att du för första gången skulle bli sedd som du förtjänar