Det finns en film med Erland Josephsson,
'Marmeladupproret', en fantastisk film förstås.
Han behöver bara uppenbara sig på film
för att som fylla duken
med sin påtagliga charm och uppenbara förvirring.
Även 'Scener ur ett äktenskap'
ger inte mycket mera att begära av inlevelsefullt skådespel.
Som att läppja något ur ett vinglas och stråla, stråla.
Texten din födde här minnet av
just sådana underbara upplevelser.