Saknar den inbillad intima relationen jag hade till dig.
Saknar illusionen av en gemensam framtid, vi två.
Trodde och hoppades, drog min förtvivlade ensamhet i gruset hela vägen.
Vill bryta den magiska förtrollningen av din kropp nära min, tanken på hår, läppar, och stripiga misskötta kroppar.
Hålla om, säga att jag tror jag drunknar i ångest och vrida huvudet för att se att du redan har hamnat under ytan.
Vara två i samma ångest i separata kroppar.
Inte vara själv.

alla ord skriva mellan oss och hur ditt namn på telefonen låg i framkant så fort jag ville dö.
Blev för ivrig..
Minnen inlindade i varm alkohol och starka sömntabletter.
Vill veta hur dålig du är egentligen
hur tjock var min projicerade ångest på dig
Hur ditt stadie är både målstolpe och dödläge.