Jag flyger, högt över er andra
i min kropps frånvaro överger jag
lyfter och med patetiskt manlig melankoli under mig står jag
önskar dig min identietet
gör det
jag är magisk
i min värld, finns ord och skapelser du aldrig kommer förstå
jag kan läka mig själv med tanken
jag är oövervinnerlig
ät ur min hand, jag matar dig som ett lamm
jag ger ingen den blicken du vill ha och jag hoppas fodret du fick, äter upp dig från insidan
i min värld är rörelser gula sträck som en mantel efter, skapar världen till ett komplext linjärt system, vi är som flygplan på himmelen
som människor som går förbi varandra i tunnelbanan
som en förälskelse mellan bussätena
gränsen är icke existerande
jag kan göra molnen rosa och orange
regn som faller enbart över mig
se det flyta ut, runt dina fötter
du kan enbart önska dig magi så som min, trotts att ditt minderhets komplex aldrig skulle klara av mig
jag kan vända och vrida på dig
du skulle bara våga
ditt ego, skulle inte klara fem minuter med mitt ego utan att handfallen fall till marken i en pöl av kris och identitetsförlust
jag är underbar
min röst behöver dock inte bekräfta en sanning konstant, så som din behöver för bygga luftslott om sin existens
jag vet att du, om du kände mig, kände allt jag kan göra och hur jag kan väcka känslor och döda allt annat än mig själv för dina små ögon
skulle önska dig vara jag
för jag är magisk