jag sörjer er som drar fram

som flockar i serengeti

det här är en stad för svår

att vara en lugn poet i

jag lider i lönndomland

en mikrostat för martyrer

jag har ingen trumf på hand

blott blånader och blessyrer

i mjukt nationaldagsregn

jag spejar ut mot savannen

här blir jag ej mycket mer

än grannen till närmsta grannen

vid stans alla vattenhål

ses alla de avundsvärda

men själv vill jag nå mitt mål

så ingenting får förhärda

jag sörjer som sjömän gör

när de måste pensioneras

när ljuslågan sakta dör

och minnena konserveras

som morfar när mormor dog

i början av sjuttiotalet

men Han som är mer än nog

ska leda mig genom kvalet

LARZ GUSTAFSSON   6/6 2015