Ännu en sommar kommer och går,
med mer regn och moln än sol.
Är det här verkligen att leva?

Att plugga för att bli något,
för att sedan jobba för att
vara något.
Är det verkligen det?

Att känna sig fast i en ond cirkel,
som aldrig tar slut.
Är det samhällets definiering av liv?

Bara för att jag andas, lever jag?
Eller är jag innerst inne död,
när jag sakta men säkert,
kväver mina drömmar.

Vuxenlivet vart inte alls som
jag trott att det skulle vara.
När man var yngre drömde man
om den självständiga tiden.

Men sanningen är att det är väldigt ensamt,
att vara självständig.
Att likgiltigt glida igenom livet.
Med ett litet leende och något skratt,
utspridda över tiden.
Är det att leva?

Då skiter jag hellre i det och hoppar i
säng igen.