Mina sinnen kommer inte överens någonstans
Att inte veta trasslar sönder mig som Damasens dans
Jag trodde orden var ett synonym till välbehag
Inte för rikedom makt begär och lag
Genom månsken följer skuggorna din vals
Och här sitter jag, får knappt luften förbi min hals
Det var mången äventyr under himmel blå så klar
Men i min ensamhet jag väntar på ett svar
När min själ förångas taktlöst utan stopp
Mister jag mitt blod brister utan hopp
Vi hade allt det där som för många är passerad
Dina fotspår i mitt hjärta går inte att få raderad
Din kärlek fyllde mig snabbt som tanken
så förödande för livhanken
Men istället sitter jag här lika tom som igår
I tron på att tiden läker alla sår
Och under tiden lägger jag hjärtat på en bår
En kall blodig brits
För trots allt vad är det för vits?