|
https://www.youtube.com/watch?v=Vg1jyL3cr60
svit 0101. solen, en plats i blåögat
ni vet när man ser sig i spegel och säger "jag ser inte ur så här, jag vägrar se ut så här" nej ni vet inte ni finns inte du däremot jag vet inte vad jag menar när jag säger så till spegeln jag tänker att jag uppmuntrar förändring men utan att fatta att det allt -så förändring förutsätter förgrund och att bakgrunden går att revidera lika mycket som det "går" att skapa något nytt som ett barn förstår ordet, som man förstår ordet kärlek,
lika mycket som tiden går instinkten "har ingen aning" så kommer barnet till världen i förgyllningsförväntan och drar knappast ut på det innan det kissar hejvilt
. . .
det är som hur man lär sig leva man vill inte men står ut
hålet som uppstår när det komplicerade exemplet ter sig supersimpelt inifrån
jag är en larv om jag förstår andra larver rätt så bör jag väva mig en kokong och stanna inuti så länge som det behövs inte konkurrera om titelpositioner man menar: element1: språk, element2: språk -> i tid i rörelse utmynnar i: erfarenhetsbank Hur ska det stå? det är samma brist som en korrigerare försöker täcka upp bakom en original-levererares begränsning som artar sig i att det levererade originalet förblir ett original även i sin redigerade form mer och mer originell med en stormakt i ryggen är intet omöjligt det räcker med att visa rymden, i princip, plus lite kontrast, och så slutar man någonsin kontrastera?
tappar bort mig myllrande gånger på väg till kokongen
hålet som uppstår när det komplicerade exemplet ter sig supersimpelt inifrån . . . utifrån ett mittemellanperspektiv
syns inte någon särskilds kvalitet och absolut inte det diversifierades inneboende kvalitet den ska vi inte kalla för spricka
då spricker det
i stället för igenom sprickorna i ett kontempel hägrande alumn en vågornas stiltje i samband blir behållaren och det behållna tillbringaren står på bordet inte ens i ögonvrån
planterar ett tom, men inte ljuslik, ge mig snäckans personlighet ett fortlöpande alarm urbota uttråkad med andra ord
kom hit med din tystnad i den tätbefolkade tillflyktsorten Barcelona Parkerna är annorlunda här, träd visar inte upp sig på samma sätt, tilltufsade mot himlen växer de med ett formspråk, som liknar rötternas, som vrider sig mot, fast i jorden när gräset brinner i lungor på rotorklipparen
Man skiter i Man bryr sig extremt Och blir tull (T9: till) ofullständighet igen till slut dö bara, lev
Man stötte på en kvinnlig kristus, och nu älskar han sig själv, sin kropp och sitt tillfälle, verket och verken, värken, och!, liksom, värk, och, det gör ont, hungrig, VISST, är man, eller, hoppas man har överlevt klimakteriet, så det inte är det, whatever, som en har erövrat denna semester, kritvit efter att ha haft ryggen vänd mot den svarta tavlan, i lä, skyddad från starka vindar, åtnjuter ledig tid någon annanstans, i ett stadsliv som präglas av vindbyar och rapporter om skuggade högtryckskoordinater är frekvent förekommande här, när jag läser en artikel på min smarta telefon vari borgmästaren formulerar sig kring åtgärder vidtagna gentemot en urspårad turistnäring;
Man skiter i blir till igen till slut Bara lev med människan, medmänskligheten är ingen person som finns, ligger inbäddad i frågeställningen, det vita tornet av tvärsäkerhet, ska jag servera dig eller inte, ska jag ta hand om din kropp eller inte, månskenet, ska du skrikande viska mitt namn och begära att jag kommer, ska jag hugga på kroken eller inte, kräva av mig själv att svälja, kan man ignorera att kroken sitter fast i mitt kött eller ej?
och dö blödande koagulerar till slut ”månsken”, pff Skriver för att göra dig klok idiotin du aldrig behöver uppleva som en trädrot
eller
PROGRAMMERA PERFEKTION DET ÄR LITE SOM ATT HA BLIVIT FÖDD SJÄLVFÖRTROENDET SOM ÄGER RUM TILL EN BÖRJAN, NÄR INTE ENS MELLANRUM -M-EN EXISTERAR BEHÖVS FÖR ATT VÅGA SPRÅKA DET DE SOM UPPFOSTRAR UPPOFFRAR LÄGGER DU NED I DIN GRUND, DIN FÖRSTÅELSE
OCH I SYNERGIEFFEKT MED "FANTASIN" BLIR ESSENSEN ALLMÄNMÄNSKLIG
På i synnerhet samma sätt som sprickorna mellan kontinentalplattor läcker, ut –– Det finns bara olika riktning om vi ser till att det blott finns en dividering så utesluter de varandra den horisontala vertikalen hårkorset
läcker ut –– Allt är vatten och inandningen flödar som den uttråkade tar sig vatten över huvudet
vi krigar även när du inte märker det
kom inte hit med ditt älska, kom hit med din tystnad Vad vet du om en harmonisk natur Det finns djur på savannen som känner igen varandra över tid långtidsminne är lika mycket en bedrift som korttidsutlösning vad den tar fram, ur DITT FEGA HJÄRTA, däremot tar uttryck i en intuition, som från utanför, bortom psykoanalys, där bortom orden återfinns drömmen om hjärtat, halvhjärtat mitt, cellerna omfördelas och kopierar i VERBETS SANNA BEMÄRKELSE, tillblivelsens karaktär är, utdragen och plötslig som det överväldigande chockerande ruset som tar FORM I MUNHÅLAN hos barnet som fötts ur modern
rök
som en röd tingest i tjurens SVARTVITA TILLSYN – NÄR den rusar framåt mot det som hålls upp inför publikhavet – nej, befria, folkmassan, inte folkmassorna – vi krigar även när du inte märker det det är ett HELVETE. VI ÄR fast i trädets skugga i en park utan namn men med människor. eller? MAN KAN VARA ETT VAPEN. rök ur mynningshål. i den tätbefolkade tillflyktsorten Barcelona
(leker inte livet för de grillande så kom inte hit ur medelklassen med dina kunskapsmässiga erfarenheter vi hatar dig innerligt som en bankrutt
för att rangordna klassiskt uppifrån och ned nu när tiden rinner ut)
dagdriver: är annorlunda här, träd visar inte upp sig på samma sätt, tilltufsade mot himlen växer de med ett formspråk, som liknar rötternas, som vrider sig mot, fast i jorden, när ett finger pytsar dit en smiley på skärmen, i skuggan av tornet, tornet
Fri vers
av
tehdog
Läst 323 gånger och applåderad av 6 personer 
Utvald text
Publicerad 2015-07-09 01:01 
|
Nästa text
Föregående
tehdog |
