Alla har vi en liten person i oss som vi allt för ofta inte tar hand om. Inte lyssnar på. Inte tar hänsyn till. En liten person som måste skrika sig hes.

Den egna viljan.
Inte andras.
Den egna.

Allt för ofta så hörde jag den lilla rösten ropa, nej jag vill inte.
Och lika ofta slog jag dövörat till.

Idag är vi alienerade.
Vi går hand i hand genom livet.