+FÖRSTA+
Runt min nacke stadgade han sina händer på lek. Skuttade över åkern där ruttna kråkor flämtade, de dog som flugor under skorna. Tänk vad jag önskade mig själv livlös, så som skyltdockor. Dig älskade jag inte och ville vara värd min tonårsprins som förr räddat livstråden. Röd tråd; ledde mig tillbaka. Drog mig ur sjukdomarna i ditt huvud och bytte om till mig själv. Ungefär åtminstånde. Fysisk misshandel tog ner mig ett par hektar men visst...

Flyttade till möjligheternas tomma lägenhet. Nya tekoppar att ha kaffe i. Tänker stort tänkte jag

+ANDRA+
Gick trottoarerna utanför prinsens fönster, där vi brukade leva. Knappt. Jag försökte komma åt honom utan att klara mig själv. Vi gick vilse utanför kropparna. Ville återuppstå som en blomma vit i skrud, ville ta honom jorden runt hjärtat. Vara spegeln han kunde blända sig i. Rasa utan att jag föll mer. Svarta katter över gatorna hade gett honom tur för mina liv är nio minst nu. Super Mario-svampliv mellan banorna.


Tiden läkte inte prinsens sår. Lika skadeskjuten som fågeln jag precis varit offer under en annan. Blev rädd för mig själv och det långa ögonblicket. Kändes som om någon trätt in isbitar längs ryggkotorna på mig där en motbjudande stank av minnen härsknade på tvären. Magpumpades där tiden stod stilla. Vågar du röra dig står jag alldeles intill, tänkte jag. Kladdig svärta som tjära för tiden och avståndet som aldrig tycktes krympa. Förstod inte förrän efteråt att jag sett ut som en ironisk fågel med fjädrar jag trott mig bära änglalikt.

Vem är jag att rallybana in i dig, förstod jag. Acceptans-dans


+TREDJE+
Tredje gången gillt. Vem är du?Här verkar dröm och verklighet gå hand i hand. Drömmen blev riktig när den verkliga prinsen var du och inte någon annan. Ramlade tårfyllt in i dina armar när du gjorde mig vacker, fast jag vågade inte riktigt så jag bara stod där som en kägla och tippade från höger till vänster. Kom på dig med att vara som mig fast med olika-dan passform. Två pusselbitna som är upp till den andre att foga tät.

Älskling, kan du blicka in i kikarsiktet tror du. Spelar ingen roll i vilket håll du riktar den, jag lovar. Bara berätta om du kan se längre än vad näsan räcker och sedan om du kan använda den sikten framåt. Det är så vackert, ser du oss?