Gråten skulle lätta, men tårarna
vill inte synas.
Jag skulle vilja gråta över det
vi inte lyckades finna.
Hur gärna ville viljan, fast orden
miste sin betydelse vid möten.
Kroppen svarade på rutin.
En dag var den första av dagar
som en bestämdhet fanns.
Ville gråta mer över att vi inte fann
varandra i ett letande.
Hjärtat gick sönder för länge sedan.
Lagade sig.
Gick sönder.
Lagade sig om igen, för att finna en plats
bland stjärnorna.
En ny rymd.
Ja, jag vet, det är en flykt.
Någon sa: Flykten är att fly.
Säg mig är det fel att fly,en stund i livet
när det gör alldeles gräsligt ont.
I dag bad jag dig gå, eller var det för länge sedan?
Jag minns inte, där jag befinner mig bland
stjärnorna.