Det finns mycket i världen som får en att vilja gråta,
bland annat historien kring två män som det är svårt att förlåta.

Den ene var i sin slakt av lejonet Cecil helt brutal.
I handlingen saknade han helt moral.

Jag tänker inte nu gå in på debatten om jakt,
men att med skjuta, halshugga och flå kan jag i alla fall säga är en vidrig slakt

Ska man ha med djur att göra är respekt A och O
Vilket man inte har när man gör de till clowner på ett zoo.

Sedan har vi frisläppningen av allas våran Hagaman.
När jag läste tidningen kunde jag inte tro att den nyheten var sann.

Det har nu sen domen gått 9 år.
Men för offren känns det säkert fortfarande som igår.

Brottsstraff ska vara som vilken annan affär,
Man sätter ett värde på det som gjorts, och sedan betalar man för sitt besvär.

Men att för grov våldtäkt och mordförsök betala 9 år är reapris,
Det är ungefär som att man för ett jetplan vill betala med en fis.

Man bör som i alla andra sammanhang sträva efter ”lika för lika”.
Annars kommer man samhället svika.

Det är ungefär som när man terrorister vill rehabilitera,
när de allra helst inte borde få finnas mera.

Jag ser ingen återvändo om man som psykiskt stabil tar en oskyldig människas liv.
Men vad gäller övriga brott är jag inte lika negativ.

Visst, det finns för andra chanser en gräns,
Men oftast brukar man om en bot kunna komma överens.

Vissa säger att ”jag förlåter, men glömmer ej.”
Men hur kan man gå vidare om man alltid bär det inom sig?

När man betalat sin skuld måste allt vara okej
Så var generös när du prissätter skulden, så är kanske någon är generös mot dig.