Semesterresan lyckad du och jag,
vi njöt befriade från jobb ett tag
vid havet, navet i vår längtans dröm.
Vi vilade och filade på oss
förstås, på bastionen relationen.
På strandens sand att ljuvligt slappna av
i frihet utan arbetslivets krav.
Vi skickade små kort till våra vänner
med hjärtan målade och ord som bränner,
att kärleken har grytt på nytt för oss,
att känslorna har växt och kastats loss,
att det i ögonen har tänts ett bloss.
Vi talade de sköna timmarna,
vi skulle båda hålla tömmarna
i vårt förhållande och styra lent
och städa hjärtana och hålla rent
i relationens kant och tak och centrum.
I våra liv är kärleken ett väntrum
för evighetens lycka lockad fram.
Och solen värmde, vinden svalkade,
vi mindes dagarna vi halkade
i ensamhetens mörka njugga skugga.
Vi gladdes så åt tvåsamhetens stadga.
Då fick du ringen, ingenting kan hindra
de vackraste av ögon från att tindra
och smälta is i genomfrusen tundra.
Du skrattade och grät, förlät den ondska
jag gett i oförstånd, och viskade
att enligt lagen var vi vaskade
till renhet av klara kärleksljuset.