En terrass.
Hon sitter själv utan strumpor och skor
som sig bör
barbent i yllekofta.

Den svala dimman lättar
över fuktiga åldrar
och hon röker
aska i kaffekoppen.
Dostojevskij på bordet
(Idioten)
önskar att någon tog en bild
Balkongernas barfotabohem.

Det ligger en slipprig kondom i slasken
ett frihetens monument
en fyllans spårvangspolett
eller kanske bara bilden av
Det allt tjockare ljusets små segrar
över svalnat stearin.

Då och då brukar hon vakna
med igenklistrade ögonlock
och ligga där
oseende medvetenhet
vad var drömmen?

Ibland har hon raka streck på underarmarna
små maskar som gjort gångar i huden
lagt sina ägg
och försvunnit.
Förpuppat sig
i daggen på kinderna.

En säng igen.
De ligger
snörvlande bredvid henne
barnet
som en gång ville, önskar inte som hon.