Jag hasar mig genom korridoren,
passerar den röda lampan som ilsket signalerar:

MÖTE PÅGÅR

Det mumlas där inne.

Sakta letar sig den unkna stämningen ut ur det förseglade rummet,
fördelar sig i korridoren och söker sig in i mitt medvetande.

Samma gamla formuleringar,
Samma gamla konflikter
Samma brist på bejakande
Samma menande blickar

Från förblindade ögon
I trötta huvuden
På nötta gamnackar

Men ge dom var sin spade och hink då!

Tänker jag inhyrd som jag är och hasar vidare till städskrubben.

Jag startar spellistan "Studerkammaren" och fortsätter städa,
slänga högar av papper fyllda av kanslisvenska ord
i en oändlig stor kartong av meningslösa returpappersresultat
som enhetschefen, hon som aldrig hälsar,
skrivit ut läst, inte förstått och kasserat.

Jag småler sorgset.
Hon skulle bara veta.