Som när luften lämnar lungorna,
Dör tankar inuti
Tankar om alla bördorna
Som ter sig genuint

Men det sitter någon där inne
Och matar dina tomma hål med hat
Någon som maler och river inifrån
Någon som gnager i väggen och gör hål
Det är ingen fara, det är bara du
Som sitter där inne och ställer till det för dig själv
Du är inte trasig, du är bara inte hel än
De kloka sätter ord på sjuk och frisk
Men när lampan släcks och du blir ensam med dig själv, finns inte längre några gränser mellan din diagnos och dig själv
Som ett brustet hjärta.
Som en splittrad själ.
Så var inte så hård mot dig själv, världen är hård nog.
Ge dig tid att läka och lägga om dina djupa sår.