Sitter
av tiden

står ut tids nog

snurrar på
rullstolen
i urverkets ljudström

mekanikens skugga,

Ansiktet förmultnar i den
alltmer art
-i
-ficiella sken
-barhetens evolution,

grottväggen
när masken slits ut ur landet

sått, skördat och förrått
av något uppenbart blått

ur handen

Vad känner jag när jag ser speglarna?
Vad känner jag
När jag
ser speglarna

Ser speglarna?

Vem tittar selfien på?

Hur?

Bara utropstecken
och elektriska hålrum
laddningen är så dum
fördomsfull och förnekande
tvingar sömnen till dröm
-mens spänning,
röda linjer är ärr
under
fall
-os upplösning

Röken lägger sig
isen immar igen

vaken

Vaken