Jag vägrar gå, i upptrampade stigar,
jag vägrar gå den väg, alla andra gått.
Du kan gå, den upptrampade stigen,
men inte jag, för jag vill gå, på sidan om.

Ni kan gå, de upptrampade stigarna, men inte jag, för jag går, den väg jag väljer själv.

Tala ej om, vilken väg jag ska gåa, tala ej om hur jag ska göra, för jag vill göra, på mitt eget sätt. Mitt eget sätt.

Ty jag, jag är poeten, jag är konstnären, den som skapar nytt, jag är inte, den där maskinen, som du trycker på. Ok?

Tala ej om, vilken väg jag ska gå, hur jag ska göra, vad jag ska känna, tänka och tycka. Gör ej det, för det blir så fel.

Jag kan göra, som du säger, kanske du kan tygla någon, kanske mig, kanske du kan betvinga mig att tänka si, tänka så, göra ditt, göra datt, men är det inte JAG, som gör det, som vill det, då blir det ej, så bra så bra.

Du är också, du är poeten, du är konstnären, den store skaparen, om du nej, säger nej, det är jag ej, för jag kan ej, det går ej, jag är ju, en maskin, som de andra, programmerad, från dag ett, steg för steg, programmerad, till vad jag, jag ska tänka, känna tycka, tänka, göra. -Men jag säger då, åh nej, du är, den store poeten, den store skaparen, han eller hon, som kan allt. Det är bara det, att du har, har glömt bort, vem du faktiskt är. För du är, ju, såklart, den store poeten, den store skaparen, den som kan allt, och lite till, och mycket mer. Kom inte här, och lura mig, för jag vet, jag vet ju att du kan.

Poeten