Ibland, ibland
känns det
som att mitt skrivande är det enda jag har.
ack där jag kan uttrycka mina känslor och bekymmer.
I små verser, mina små små draman, tankar och kriser i detta livet.

För livet är svårt
Ibland är man så fruktansvärt ensam att man bara vill försvinna från denna jord.
Till att nästa ögonblick vara hur glad som helst,
till att inte förstå någonting.
För människor,
är underliga varelser, mycket mycket oerhört underliga.
Och om du blir överraskad en gång,
då lovar jag dig, det är inte sista gången, nästa gång kommer det vara enormt stort.
Det växer fullständigt till större och större konstiga överraskningar, ibland kanske de är bra sådana men förvirrande sådana kan göra att man inte vet längre vad det är som händer.
Vad händer med vår värld?
Kan jag få skapa en ny som är perfekt, där jag kan gå in när jag vill?
Kanske skapar jag en egen värld, flyr in i denna och kommer aldrig tillbaka.