som gitarrsträngar krocka
med mina fingrar rivande
smocka mig slå mig ned slå mig upp över
alla mina tusen sidor av frågors funderingars alla nasala
toner skänk mig

alla ljud av klingande
genom mig dina händers vibrationer mot min efter kunskap efter närhet svältande kropp

ring

mig
varje gång jag saknar pulsen
av dina steg på mina gators
gamla nya ett stadens stenklädda minne
kasta leenden på min spegelbild av tomglas
dånande lysande neoner rosa gröna
nätters skatter
lämna mig inte påminn mig inte aldrig mer om

en tappad blick i dina äldre ögon
men påminn mig istället om kungen av omfamningars
ringande i mina örons mina ögons gläntande längtande portar
porlande
stör mina nätter av signalerna på alla språk du kan

och kanske mättar du mig med dina leenden en dag
men åk aldrig därifrån
var min anledning
att återvända