Människan rusar i livets dans
fram och tillbaka och ingenstans
Hon pekar på fel och hävdar sin rätt
Hon tror och hon tvivlar men glömmer så lätt
att hon är bara grus och potatis
sub specie aeternitatis

Och livet det rusar så hastigt förbi
ett ögonblick bara med tårar uti
ett ögonblick bara med skratt och dans
Hon lever, men mest någon annanstans
så blir man till grus och potatis
sub specie aeternitatis

Dock vet vi åtminstone detta
att potatisen, den kan vi sätta
i jorden och upp spirar livet
inget kostar, allting är givet
inget kostar, allting är gratis
sub specie aeternitatis