I mars-natten.
Ett Stockholm på gång,
det kändes i luften,
bakom gathörnen,
alla väntade på nått stort.


En uteplats på nattklubb,
det var kallt.
En orange filt var allt,
och den kastades på oss.

Under den satt vi,
två främlingar ihop.
Jag hade sett dig i långa skolkorridorer,
där du glidit fram under årens gång.

Sekunderna gick,
musik spelades,
människorna skrattade,
de frös givetvis,
och där satt vi,
med tanken vad händer nu.

Osäkra blickar,
spänningen stark,
pirrande rus
vad gör man nu,
hjälp mig.


Han bröt tystnaden,
du såg på mig,
får jag pussa dig?

Nu händer det tänkte jag.
Någon ska plocka av mig.
Som ett fruktträd satt jag.
Första skörden var dags.

Var inte beredd på det,
inte ikväll.

Men det hela gick snabbt,
Det var blött och kasst,
sedan tror jag han stack.

Kvar satt jag stum,
under den orange filten,
det var fortfarande kallt,
var detta allt?


Första kyssen, år av väntan.
Första skörden, en besvikelse.
Inte för att kyssen var kass,
mest för att jag dig inte kände alls,
för att det inte för dig var nått stort,
en revolution,
ett nytt sätt att känna sin värld på.


Men äsch, nu var det gjort,
en frukt är äntligen plockad från mitt träd,
trädet med mycket frukt kvar att plocka,
en ny era i kärlekens tid nalkas,
med en främling under en orange filt.