Betraktar hennes tunna ben som rör sig fram och tillbaka över golvet, täckta i vita strumpbyxor med en reva längst ena knäet. Mellan långfingret och pekfingret håller hon mina fingrar fastkrokade - som en livlina med hjärta och puls. Över våra ansikten vandrar skenet från den blinkande lampan i taket. Klockan blev för mycket för längesedan och snart är det bara vi två kvar. Hon snurrar runt i total otakt och skriker med till låtar som inte spelas. Mina hälar är täckta i blod, min kropp tömd på alkohol och den nya dagen har redan börjat. Kan kollapsa i vilken sekund som helst, men istället fortsätter jag räkna hennes steg. Fyra, fem, sex och tillbaka. Vågar inte släppa taget. Sex, fem, fyra och framåt. Vågar inte stanna kvar.