XL. Din historia ! vem du än är, är lika mycket
någon annans, genom elementens och atomernas
eldskrift av ditt begär, som behovet av civilisation
och djungel i gemenskapens ensamhet mellan männi-
ska/maskin.
XLI. I historiens luddiga sköte, i begynnelsens
gryning och eldens första sken, den frie vilden vet att
han inte är ensam om att vara ensam, utan den lyx
man kostar på sig,för att utvecklas.
XLII. Stående på ett berg, med händerna sträckta
likt en besvärjelse mot den höga skyn, med ögonen i
rörelse med molnen,glider allt ihopa och isär i ett fall
av evighet, en röd fläck av blod runt naturen som en
vampyr jorden suger i sig.
XLIII. I den skrynkliga himlen ovanför havets smält-
ande tunga,syns ett öga vars nervtrådar är instuckna i
regnbågn, medan jordens smutsiga lunga tar sig ett
djupt bloss av den giftiga industrigasen. Med en bit
jord som blickpunkt intågar kartritaren med kors
och svärd,inristande punkter,tecken,kvadrater,triang-
lar och cirklar.
XLIV. Ett minne sammanlänkar, medan tiden står
stilla,om nu stillhet är tid,jorden andas ännu, men av
rädsla är våra blickar stilla, och fåglar aktiva, radioak-
tiva,när skräcken tar form, skräcken där evighetssvin-
deln börjar som en begynnelse av förberedelser på
det eviga avskedet.
XLV.Med ett tomt kranie i min hand,går jag in i min-
ets mausoleum, och kramar om oändligheten som i
födelsevaggans grav är tyst som universum.
-