Ställ dig framför spegeln.
Studera dig själv.
Titta dig djupt i ögonen.
Vem ser du? Vem är du?

Jag har sen en tid tillbaka känt mig otroligt vilsen. Efter ett trauma tappade jag helt fotfästet och visste inte längre vem jag var.
Idag har jag kommit långt men är fortfarande heltidssjukskriven. Jag kan komma ihåg vem jag var förut - det känns som en helt annan person. Jag hade det mesta "fixat". Sambo, valt karriär, färdigutbildad, framtidsplaner. Men det blir inte alltid som en tänkt sig.

När jag själv stod där framför spegeln, funderade på vem det var som såg tillbaka på mig, så slog det mig.
I spegeln kommer jag inte hitta någonting. I alla fall inget jag själv konstruerat. Det är en platt konstruktion. Ett skådespel där jag är både regissör, skådespelare och åskådare. Där finns bara det jag ser, uppfattar och reflekterar endast utifrån det jag redan "vet" oc har erfarenhet av.

Jag vill tro på att det finns mer. Jag vill tro på att det finns massor om mig som jag inte har en aning om än. Det kanske finns något jag inte upptäckt - som jag är helt fenomenal på!

Efter ett samtal med en otroligt fin vän skrev jag en bucketlist. En punktlista på saker jag vill ha i ditt liv. Jag tyckte det var otroligt svårt att börja. Jag såg bara hinder till mina viljor.
Helt plötsligt var det inte så konstigt att jag känner mig vilsen. Om jag inte vet vad jag vill, om jag inte tror på min egen person, hur fasen ska jag då kunna känna en vilja och en tro till framtiden?

Tillslut hade jag knopat ihop en hel del saker på min lista. Det var så skönt att sitta och titta på den. Veta att - jag vill fortfarande något i detta liv. Vissa saker har jag inte en jäkla aning om hur de ska utföras eller hur jag ska ta mig dit. Men det spelar ingen roll. Jag vill något! För mig själv! Jag är inte förlorad.

Nästa gång du kommer till ett vattendrag. Luta dig över och se på din spegelbild.
Studera dig själv.
Titta dig djupt i ögonen.
Vem ser du? Vem är du?
Det finns mer under ytan än du tror.